Från Trollhättan kom Marionet, ett band med rötterna både i svartrocken och glamrocken. Under 80-talet släppte de en maxisingel, två singlar och medverkade på en samlingsskiva. De spelade tung, mörk rock och sjöng på engelska. De existerade som Marionet från 1983-1990 och bestod av, se bilden ovan (1987), fr.v. Dan Johansson (gitarr), Mikael Bodling (klaviatur), Lars Berger (trummor), Göran Florström (sång) och Ove Flink (bas). Vi talade lite med sångaren Göran Florström som berättade om bandets historia:
GF: Marionet bildades ur resterna av BT Kemi där Ove Flink och jag hade spelat tillsammans. Sen bildade vi Flink och Flugorna, tror det var 1982, i Trollhättan. Ganska snart, -83 antar jag, bytte vi namn till Marionet när Dan Johansson kom med på trummor. Namnet tog vi från en bok av Alistair Maclean: ”Marionett i kedjor”. Varför vi valde att stava namnet med ett T är däremot ett olöst mysterium..
Marionet ca 1982.
-Hur var musiklivet i Trollhättan?
GF: Tror att vi tyckte att det var helt värdelöst, men med lite distans, eller ganska rejält mycket distans, var det säkert inte så illa. Det var lätt att få spelningar på fritidsgårdar, det fanns en aktiv musikförening och ett musikcafé, Café Blasé, där man kunde spela. I början av åttiotalet fanns det också en massa band i stan. Ett rätt vitalt musikliv egentligen..
Vi skivdebuterade med en maxi-singel med tre låtar, 'Agitation', 'Mental Orgasm' och' Blood-shot Eyes'. Vi spelade in den i Vivaldi Studios i Mölndal och den släpptes -84. Dannes farbror, en konstnär som hette Jonny Forsström, han dog för bara några månader sen, tog sig an oss och finansierade det hela, inspelning och skivpressning och allt. Helt fantastiskt, men några små villkor hade han.. Han ville att vi skulle göra en version av Wynonie Harris låt 'Blood-shot Eyes', och att vi gick över från svenska till engelska. Jag var inte alls speciellt förtjust i att byta språk då när det begav sig, minns jag. Fast jag är honom evigt tacksam, så här i efterhand. Har aldrig ångrat det bytet.. Hursomhelst, vi fick hem maxin, fick väl i väg den till en del tidningar, bra recension i GT minns jag att vi fick. Men sen för övrigt vet jag inte riktigt, den såldes väl på spelningar och så. En rätt bra version av Blood-shot Eyes tycker jag att vi gör, och dom två egna låtarna är skitbra.
Omslaget till debut-EPn från 1984.
- 1986 medverkade ni på samlingen Fyra Singlar. Hur kom ni i kontakt med Lyxvax?
GF: Dom frågade om vi ville vara med på den här samlingen där fyra band gjorde varsin singel, alltså två låtar var. Dom kanske hade hört oss på radion eftersom vi hade släppt singeln 'The Treadmill' tidigare samma år, och den spelades en del på radioprogrammet Bommen.. Och vi hade material inspelat och klart. Jonny Forsström fortsatte att sponsra Marionet och lät oss spela in en hel fullängare i Vivaldi Studios. Vi fick en massa tid i studion, dom bästa förutsättningarna.. Vi kom därifrån med, minst, tio låtar som skulle bli vårt debutalbum. Ett år senare,1986, hade vi insett att ingen var villig att släppa albumet så vi använde två låtar till den här Lyxvax-samlingen.
'Fyra singlar' släppt 1986 på Lyxvax som drevs av Hansi Cross. Marionet medverkar med låtarna 'The hangman' och 'Executed feelings'
- Ni släppte även en singel på Spiderweb Records. Var det ert bolag? Hur mottogs skivorna?
GF: Nej, det var inget eget bolag, det enda vi släppt på egen etikett är den första maxi-singeln. Spiderweb var ett bolag startat av en kille, har tyvärr glömt vad han hette, en eldsjäl som ville släppa bra musik. Utan eldsjälar runt oss skulle vi verkligen inte kommit nån vart alls, känns det som. The Treadmill och Always är låtarna på den singeln, inspelade i Studio Lane i Göteborg. Den funkade riktigt bra, låg på Spränglistan i Bommen.. Lars Aldman gillade oss, spelade oss på radion och intervjuade oss.
Omslaget till singeln 'The threadmill' från 1986.
- Hur kom ni i kontakt med Multimood?
GF: Multimood var ett jättecoolt bolag från Köping. Dom kontaktade oss och ville ge ut nåt med Marionet, en singel. Det här var -87 och vi hade fortfarande kvar gott om färdigt material från vårt tilltänkta album.. Antar att vi blev glada att få ut två låtar till från den inspelningen, låtarna 'Waiting' och 'Their Truth'.
Omslaget till singeln 'Waiting' från 1987.
GF: Tja, svårt att säga. Luften kanske började gå ur bandet.. Även om mycket var väldigt roligt och tillfredsställande så var det ju en kamp för ett litet band, då som nu.
- Varför släppte ni skivorna på olika bolag?
GF: Var det ett bolag som var villig att släppa vår musik, så hoppade vi på det. Det var alltid små och resurssvaga bolag, men modiga. Nån långsiktig planering fanns det helt enkelt inte utrymme för. Ur hand, i mun, du vet.
Tidig bandbild från 82-83. Fr.v. Martin Johansson (gitarr), Ove Flink (bas), Göran Florström (sång), Dan Johansson (trummor).
- Spelade ni in mer material än singlarna? Demos?
GF: Ja, en hel del. Vi var produktiva både vad gäller låtskrivande och studioinspelningar. Det finns till exempel en demo som vi släppte på kassett och sålde. Med låtar som 'Your Little Goldfish' och 'Sink or Swim'. Det där är låtar som förtjänade ett bättre öde, finns massor med bra låtar inspelade som aldrig kom ut.
- Fanns det andra band i Sverige ni kände samhörighet med?
GF: Jag pratade precis med basisten i Marionet, Ove Flink, innan den här intervjun, och vi kom inte på ett enda svenskt band vi kände nån större samhörighet med. Låter kanske lite tråkigt, men så var det nog.
- Spelade ni mycket live?
GF: Periodvis tror jag vi gjorde det. Vi lirade ju mest i Trollhättan, Vänersborg och Göteborg.Vi bytte bas för bandet till Göteborg efter nåt år, men även en del ute i landet, Västerås, Stockholm. Hultfredsfestivalen spelade vi på 1987. Allt var försenat så vi spelade mitt i natten, vid två. Efter fyra låtar kom polisen och bröt strömmen. Det var en skitbra gig fram till dess.
Bandbild från 1985. fr.v. Martin Johansson (gitarr), Göran Florström
(sång), Dan Johansson (trummor), Mikael Bodling (klaviatur), Ove Flink
(bas).
GF: Som sagt; Lars Aldman på Bommen gillade oss, och spelade oss en del. Vi var även med på nån radiogala live som förband till Lädernunnan. Bert Gren på Göteborgs-Posten gillade oss och skrev en del om oss. Lokaltidningarna skrev om oss. Men mycket uppmärksamhet… nä, det kan man inte säga.
- Hur klassificerade ni er musik?
GF: Som jag minns det var vi anti allt vad klassificeringar hette.. Tror vi bara ville kalla det ”rock”. ”Vi spelar rock..”
- Varför bytte ni namn till Cloud Catchers?
GF: Ja, bra fråga. Antar att vi ville göra nåt nytt. Cloud Catchers första singel kom -90 och åttiotalet började redan känns lite, ja, gammalt. Cloud Catchers var nittiotal.
- Berätta om singeln som CC gjorde. Den var på ännu ett bolag. Hur mottogs den?
GF: Den släpptes av Public Road Records, ett Göteborgsbolag. Låten vi gjorde var en cover på Stoneslåten 'We Love You'. Vi hade bytt nån medlem, tror bandet var lite skakigt vid det här laget. Kan inte minnas någon som helst reaktion på singeln heller.
Marionet som Cloud Catchers 1990.
- Vad hände med bandet under 90-talet?
GF: Även om 'We Love You' gavs ut av Cloud Catchers så var det i realiteten en Marionet-singel. Strax efter omvandlades CC till det band det var senare under nittiotalet, annan basist, annan trummis, annan gitarrist, ny låtskrivarpartner, allt.. CC släppte sitt första album, Beyond Yellow, 1992 och sitt andra, Itch, 1995.
- Hur ser du på er 80-talsproduktion idag?
GF: Vi gjorde en återföreningsspelning i vintras, december 2016, med den första versionen av Marionet, den när vi fortfarande sjöng på svenska. Dom här låtarna, 'Spräckta Speglar' till exempel, tyckte jag var fantastiskt bra fortfarande. Stora, stora delar av vår åttiotalsproduktion tycker jag håller hög klass, är skitbra helt enkelt. Under andra halvan av åttiotalet nån gång kom trummisen Lars Berger med i bandet och Danne flyttade från trummor till gitarr. Där hade vi också en bra period med låtar som 'Keep My Darkness', 'Slack Rope' och 'Eyelid Movies'. Det fanns en tendens mot slutet där vi blev lite väl slicka och tillrättalagda kan jag tycka, den biten är jag inte lika nöjda med. Med på det stora hela; skitbra grejer. Vi snackade precis om hur roligt det vore att spela in några Marionet-låtar på nytt, fyra låtar på svenska och fyra på engelska kanske och släppa dom som två EP, eller nåt.
- Har du kontakt med de andra i bandet idag?
GF: Ja. Eller både och. Danne spelar jag tillsammans i mitt nuvarande band Generous Maria och Ove pratar jag med då och då.. Innan repen inför Marionet-giget i vintras hade jag inte sett eller pratat med Martin Johansson, gitarristen, på över 25 år. Mikael Bodling, keyboardisten, träffar jag inte alltför ofta heller, men nån form av kontakt har vi ändå.
Marionet har återförentats ett antal gånger sedan namnbytet 1990. På youtube finns ett antal fina videos från dessa spelningar, bland andra en från 2016 där de spelar en låt på svenska!
Det går också att höra mycket av deras musik på reverbnation:
Samt naturligtvis följa dem på facebook för att se fler bilder m.m.
Förhoppningsvis får vi höra deras första demo där de sjunger på svenska snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar