torsdag 1 februari 2018

Slaviska Danser och Gormtunga


Det är något speciellt med att upptäcka ett nytt band. När upplevelsen av ett konstnärligt uttryck stämmer så väl in på de känslor och upplevelser man bär på. Om det sedan är ett okänt, bortglömt band kan känslorna dessutom få rent historiska proportioner. Känslan av att, som tonåring, bära omkring på just sin musik, som ingen annan känner till, har en plats i många människors livsöden. Men som vuxen måste man naturligtvis sansa sig. Tillerkänna andra människors upplevelse lika stort värde som ens egna. Dock så pirrar det till vid varje ny upptäckt, vid varje ny låt och minnet vaknar – visar en film om en ung människa med spretigt hår som slirar omkring på isen i för hala, spetsiga skor


Det är inte ofta det går att träffa på ett band som ingen har hört talas om nuförtiden. Det verkar som att det mesta är täckt av diverse punkböcker gjorda av gamla punkare med långt hår, eller bekvämt skildrade på internet i form av nedladdningsbara skivor och bilder. Men talar du med människorna finns de plötsligt där: Banden och världarna som ännu inte hunnit få sin historia berättad. Har du hört historien om Funhouse? Var du kanske rentav en av de lyckliga som hann besöka huset under dess storhetstid, innan det brann ned? Jag hade det inte och var dessutom knappt född när Darko spred sina jugoslaviska kassetter och festerna, spelningarna och studiecirklarna haglade i Järfälla, norr om Stockholm. Funhouse var ett allaktivitetshus. Dessa var vanliga under 80-talet och det mest kända är Ultrahuset i Handen. I Funhouse kunde du ordna en spelning, delta i en lektion om grafittimålning eller bara hänga med människor som kände sig bortstötta från resten av samhället. I denna kreativa miljö formades ett antal band. Bidrottningen, Telepop, Gormtunga, Slaviska Danser, Bohemia, Aantman Krank, Scythe, Sex Sex Sex var de stora banden som uppstod i kretsen kring Funhouse. Av dessa var det enbart Bohemia och Sex Sex Sex som släppte en skiva. Resten föll i glömska. Därför är det med extra stor iver som jag nu kan presentera en liten del av historien kring Funhouse, med banden Gormtunga och Slaviska Danser!

På bilden ovan ser vi Peter Rehnfeldt och Thomas Norman. Thomas kommentar: "Basisten Peter Renis Rehnfelt. Och jag (trummor) med pipskägg och mantel för skuggspelets skull. Jag spelade alltid stående i Slaviska Danser, även när vi gjorde studioinspelningen"

Jens Andersson (Jesse): Jag och Thomas (fr.o.m. nu Tompa) började i samma klass på gymnasiet. Jag hade just upptäckt Madness under sommarlovet (annars var jag rätt mycket novis vad gällde musik). Tomas visade sig vara betydligt mer insatt och pratade SKA-musik med Specials, Selectors men även andra band som Clash, Simple Minds. Det blev mer och mer prat om musik och någon gång i ettan tyckte Tompa vi skulle starta ett band. Han skulle köpa trummor och lära sig, han hade en kompis som hette Ingvar som spelade gitarr och en annan (glömt namnet) som var duktig på piano.Jag spelade klarinet och basklarinett men ville spela tenorsaxofon vilket jag började med.

Därefter började vi repa hemma hos pianisten i deras källare varjet helg. Måste varit otroligt sjyssta föräldrar som lät oss vara där jämt. Vi kom tidigt...

Thomas Norman (Tompa): jag började spela trummor först på gymnasiet och i ”band” tillsammans med Ingvar o Jesse. Vi repade i mitt pojkrum o kallade oss så småningom Desperator. Jesse influerade oss med ska-musiken, Ingvar tillförde punkackorden och jag trummade på och gav låtidéer. Desperator växte med Clabbe och Nicke, vi blev lite mer seriösa och lärde oss succesivt att spela bättre och bytte namn till Gormtunga. Namnet var hämtat från en gormande nordisk hövding i ’Asterix och vikingarna’ och hade inga som helst vikinga-romantiska förtecken, utan vi tyckte att namnet passade vår gormande och tunga musik.

Vi klädde oss ofta i svarta rockar, så musiken blev …svartrock (!)  I Gormtunga hade min Magazine-period övergått i att lyssna på grupper från skivbolaget 4AD, även Bauhaus, Tuxedomoon, Dom Dummaste, Prefekt Alibi m.fl. men också syntmusik som the Cure, Gang of four, Tones On Tail eller The Glove, Vid det här laget var vi seriösa i överkant även om vi i mitt tycke producerade de bästa låtar jag har varit delaktig i, under mitt musicerande.

Gormtunga bestod av mig på trummor, Ingvar Lagerlöf eller Clabbe på gitarr, Sven Fältin eller Tomas Sandqvist på bas, Niklas spelade syntar och Jesse sjöng eller blåste i saxen. Vi hade alla träffats i Jakobsbergsskolans gymnasium.
Jag gjorde mycket av musiken men det gjorde även Jesse, Ingvar o Svenne. Jag tycker att vi hade så många jättebra låtidéer men många av låtarna blev aldrig riktigt klara eller inspelade på ett bra sätt. Jesse, men även Ingvar skrev texterna.

Det finns dock några låtar som demoinspelningar med Gormtunga från replokalen. Fyra låtar är inspelade i Filmhuset, men på grund av tekniska problem kunde vi inte lägga på sång. Reverb-rummet i källaren funkade inte just då. Vi spelade också in en två-låtars demo till ”Förortsrock - Musik Från Järfälla 1983” men fick inte vara med där. Gormtunga var musikaliskt, ambitiöst och nyskapande, tyckte vi nog, även om vi hade starka förebilder och musikaliska gränser.

Tompa: I samma kretsar som vi fanns det ett band som hette Telepop. De spelade magazine-inspirerad musik, fast lite poppigare. Vare sig Telepop eller vi hade bra replokaler. Jag hade några år tidigare varit involverad i att bygga en skateboardramp av plywood från valaffisch-skyltar, ett projekt som ABF stöttat, varpå jag hade blivit god vän med en dam på ABF i Järfälla. Genom henne fick vi hyra ett fallfärdigt hus i Skälby, i väntan på rivning.

Vad jag minns betalade vi aldrig något för huset, jag stod ändå hela tiden på kontraktet. Huset som vi kallade för Funhouse låg mitt i jordbrukslandskap omgiven av växthus och åkrar. Vi gjorde en massa olika saker där som vi finansierade med studiecirkelbidrag. Vi hade en cirkel för graffitti, en för foto, en för teckning, vi gjorde en väggtidning och hade ett screentryck i källaren och så självklart en studiecirkel för varje band.

Ett tag var det vissa som bodde där, Arto från Finland eller Darco från Belgrad, som hade koll på New wave-scenen där, som jag också besökte några år senare och fick hänga med hans kompisar i legendariska Disciplina Kičme. Efter ett tag blev Funhouse lite mer känt i Stockholm och började dra till sig folk. Utöver att vi repade där brukade vi också ha fester där. Och självklart en hel del spelningar för publik.

Det fanns ett antal band som hade sin replokal i Funhouse, som Bohemia, Telepop, Gormtunga, Sex Inspekt, Aantman Krank, Bidrottningarna, Bakom Katedralen, Gula Huset, Slaviska Danser, Sex Sex Sex, Nevskij Prospekt m.fl. Efter 1985 har jag dålig koll på vad som hände där, då jag hade flyttat till Stockholm och spelade med Nevskij Prospekt som hade replokal vid i Universitetets tunnelbanestation. Jag tror att Funhouse brann upp i slutet av 80-talet. Det ryktas om att det slutet förekom narkotika, något som inte fanns under min tid, vad jag vet om.

Jesse: Det blev dock mer ohållbart att vara där och pianisten tröttnade efter ett tag så vi behövde en replokal. Det slutade med att jag och Tompa (kanske någon fler också) gick till kommunen och frågade om det fanns något gammal hus man kunde få använda till replokal. Det visade sig att det fanns ett sådant utåpt Skälby och att vi kunde få hyra det (vilken modig tjänsteman, finns sådana idag?) Det huset fick namnet Funhouse där vi hade replokal, gjorde konserter och hade fester.

Jesse: Pianisten hade valt att sluta och vi insåg att vi behövde en basist. I Pianistens klass kom det en kille, Tomas Sandquist, som jag tror varit utbytesstudent. Han gillade Bauhaus och spelade bas så vi frågade om han ville vara med och det ville han ett tag innan han tröttnade.
Genom Funhouse fick vi utökat kontaktnät efter som det kom folk på fest från olika delar av stan. Från Enebyberg kom en filur som hette Peter Rehnfeldt (Renis). Han spelade bas och gillade Sisters of Mercy så vi frågade om han ville vara med och han sa ja. Jag tror det var då vi bytte namn till Slaviska danser (innan var det "med flera"). Vi gjorde någon konsert på fritidsgård i Jakan med Renis men med tiden tröttnade han.

Tompa: Vi kallade oss Med Flera ett tag, bl.a. vid ett konsertframträdande, minns jag. "Med Flera"-perioden var efter Desperator, men innan Gormtunga. Det var nog så att vi mest höll på att göra låtar och öva, varför vi inte tvingades bestämma oss för ett band-namn.

Peter Rehnfeldt (Renis): Jag började med att spela i punkband i Enebyberg. Jag spelade i Öronstörning och Kylskåpsmanglarna. Efter att de bandet hade splittrats sökte jag efter något nytt. På något sätt hittade jag till Funhouse i Järfälla. Jag tror det var så att jag såg en lapp att ett band sökte en basist och åkte dit. Jag kände direkt att det var en fristad för alla som inte passade in i idrottsvärlden och inte trivdes med att prestera. Det var väldigt högt i tak, hög tolerans för alla sorters människor. Alla var musikintresserade och den alternative musiken var grunden som förenade alla.

Om ultrahuset var punk så var Funhouse postpunk. Det var några som bodde i huset. Bland andra en jugoslav som hade koll på alternativscenen där. Han hade alltid med sig kassettband med grupper från Jugoslavien. Det skedde mycket spelningar och vi repade där.

Tompa: Efter Gormtunga droppade Niklas av, Svenne började i Bohemia och Renis hängde med oss i det nytokiga Slaviska Danser. Namnet kom från Dvořák´s verk med samma namn och var en favorit i min tidiga barndom. Namnet gav en spännande ”långt-bort-istan-känsla”. Vi ville inte vara så seriösa längre utan göra något mer provocerande och påhittigt med inblandning av teater, bildspel och visuella intryck. Vi myntade begreppet multimediashow, kan man säga.
Thomas: Scenmedverkande Xila och hon som på låt 5 förnekar makt, sminkar agitatorn Jesse.

Renis: Slaviska Danser var väldigt ambitiösa. Vi ville göra något annorlunda och vi ville pröva gränserna åt alla möjliga håll. Vi hade rätt fria repetitioner. Vi spelade länge och prövade olika uttryck. Nån gång kunde man dansa en hel låt. Ibland tände vi ljus och släckte ner hela rummet. Det var som en slags seanser.

Thomas spelade aldrig enkel 4-takt. Han bröt upp strukturen och experimenterade. Ibland spelade han synten med trumpinnarna så att tangenterna gick sönder. Live kunde det bli riktigt bra. Men också halvdant. Mycket hängde på hur lokalen såg ut. Hade det varit idag hade jag lagt mer tid på inramningen av konserterna. För oss var helhetsintrycket alltid viktigast.

Tompa: Jag stod alltid upp och spelade trummor under konserterna. En gammal emaljerad overheadmaskin projicerade skuggor eller färger på scenen och så hade vi två konstnärer som målade live på scen under framträdandet. Bandet bestod av mig på trummor, Jens Andersson som agitator, Ingvar Lagerlöf på gitarr och först Peter Rehnfelt på bas. Under inspelningarna av demon spelade Ulf Andersson bas. De två konstnärerna hette Daniel Wolgemuth och Xilla Pihlström.

Jesse: Det fanns en yngre kille vid namn Ulf Andersson i Funhouse som var bra på gitarr. Vi frågade om han ville spela bas hos oss vilket han ville. Och han var med till slutet, tror även att det var han som var med på demon.

Renis: Vi var inspirerade av Bauhaus. Precis som dom hade vi inte samma trumkomp på en enda låt. Andra band vi gillade var Joy Division, Gene Loves Jezebel, Play Dead. Jens skrev alla texterna.

Jesse: För inspiration var 22 för många absolut bland de viktigaste. Men även lokala hjältar som Kommo och Ståålfågel var viktiga. För mig var upptäckten av danska Before omvälvande. Den musiken är bland det bästa jag hört (fortfarande).

Du kommer nog känna igen Slaviska om du lyssnar på det.
Vi spelade nog inte så mycket ute. Kommer inte riktigt ihåg var vi var mer än Tre backar. Jag kommer faktiskt inte ihåg särskilt mycket från konserterna men jag var aldrig påverkad. Det var bara sådana totala urladdningar att jag var helt borta efteråt och minns inte ett jota.

Renis: Första spelningen vi hade förstörde jag. Klädde mig i kjol och sprang runt och tjafsade i mikrofonen. De andra var mycket förlåtande. Jag tror första spelningen var i fågelsångens fritidsgård i Jakobsberg. Den andra var i Täby fritisgård som låg i Viggbyholm. Vi spelade mest norr om Stockholm.

Efter att jag hade slutat i bandet spelade de på tre backar inne i stan. Jag såg dom på Ultrahuset också. Skådespelet var så bra. Jag blev så övertygad om känslorna de gestaltade. Teatern som vi gjorde var helt improviserad.
Thomas: "Jesse, förmodligen med ryggen mot skynket och publiken. Skynket försvinner en bit in i konserten".

Tompa: Spelningarna brukade börja med att vi stod bakom uppspända lakan med motljus på, så att man såg våra skuggor. Vi spelade kanske en låt så, sedan brukade Jesse träda fram och spela upp scener. Som teater. Ibland tog han livet av sig. Han klättrade upp på en stege för att hänga sig. Eller så var han en besviken dirigent. Efter 3 låtar tog vi bort lakanen. Danne och Xila målade på stora pappersrullar. Det var mycket fokus på Jesse under hela framträdandet. Det var lite av hans show. Jag stod upp och spelade trummor, iklädd en mantel. Det blev mycket att städa efter våra spelningar.

Jesse: Vad gäller multimedia så vet jag inte varifrån det kom. Ingen av oss hade några konstnärliga typer som föräldrar men vi ville nog att konserterna skulle vara en totalupplevelse och att man skulle bli berörd av musik, text och synintryck. Det var fråga om energi och om att beröra publiken. Såhär i efterhand kan man kanske tycka att det var lite konstlat och humorbefriat men samtidigt så var det på blodigt allvar.

Mitt minne är att olika medlemmar kom med olika grundidéer som vi tillsammans arbetade med. Tompa var nog den mest drivna med idéer och arr men men som sagt var, alla hjälptes åt. Min grundidé var alltid att Tompas trummor (han var fördjävla bra, använde aldrig basstrumma när vi spelade för att kunna stå och driva på) tillsammans med basen skulle vara så tajta att det i sig blev som tre instrument. Sedan var det upp till mig och Ingvar (gitarr) att lägga på glitter på deras stomme.

Inspelningen du hört gjordes i en studio i Solna. Vet inte vad den hette eller var den låg. Vet inte hur länge vi höll på men det var slitigt innan vi tyckte vi var klara men det var inte mer än två dagar. Vi kom dit och försökte sätta allt på en gång men tror vi var tvungna att göra om vissa grejer (sångspår t.ex.) Därefter lade vi på olika effekter eller slingor vi ville ha (synt och gitarr).

Den släpptes inte officiellt utan endast till kompisar via kassettband. Jag tror Tompa skickade en kasset till Lilla Bommen men Lars Aldman tyckte det var dåligt,  innehållslöst och utan orginalitet.

Tompa: Vi sålde inte demon som vi spelade in utan gjorde den mest som en dokumentation, ett bokslut över vad vi hade åstadkommit. Richard Terseus spelade in oss i sin studio i Solna. Efter inspelningen blev det så mycket annat. Alla i bandet var på väg bort i andra sysslor eller musicerande. Slaviska Danser rann 1986 ut i den kaukasiska sanden.

Renis: Slaviska Danser blev inte uppmärksammat alls. Någon från Finlandsgruppen var och såg en spelning. Men hon tyckte nog inte att vi var bra nog.

Jag spelade nog med i bandet i något år. Jag minns inte riktigt varför jag slutade och jag fortsatte inte med musiken efteråt.

Jesse: Jag fortsatte inte med musiken. Jag flyttade till Göteborg, Barcelona, Umeå och Östersund. Under hela mitt liv har jag hållit på med biologi så det blev forskning och numer arbete som handlar om ekologi. Jag inser nu att mycket av det jag vågat göra under livet bottnar i allt det vi lärde varandra under tiden i Funhouse  och Slaviska Danser så för mig gjorde det en otrolig skillnad. Jag önskar dagens unga har samma möjligheter att lära sig flyga (vilket jag inte har en aning om de har...) som jag hade.

Tillsammans med Slaviska Danser kan vi nu presentera den fantastiska demoinspelning som bandet gjorde. Den finns att ladda ned HÄR!

Inga kommentarer: