Unter Den Linden

Unter Den Linden var ett mytiskt band som släppte en rad utmärkta skivor under 80-talet. Från den första skivans samarbete med Att Som och dess svartrock, genom "Utom våra liv" och hård punk till "Gud skapade även de löjliga" som blev en rockkassett vars like aldrig skådats i landet varken innan eller efter. 1987 sprack bandet definitivt, men några av medlemmarna fortsatte under pseudonymen Pilleemandjoonks och först nu finns plötsligt Unter Den Linden igen. Dessutom finns det en ny skiva: en EP med fyra nyinspelade låtar. Med anledning av det bad vi dem svara på lite frågor!

- Varför hette ni Unter Den Linden?
Unter Den Linden företrätt av Björn och Jochen: Det lät bra, Berlin var en lockande stad och det skulle skilja oss från de mer traditionella punkbanden som i Karlshamn hette saker som Nyx Negativ, Skam, De Avlidna, Snoret Rinner, Säpa, Onani och dylikt.
- Hur var musikscenen i Karlshamn under tidigt 80-tal? I efterhand verkar det ha varit en explosion av band. Hur var det att befinna sig mitt i punkexplosionen?
UDL: Svårt såhär i efterhand, då befann man sig mitt i det. Det var helt normalt att alla spelade i band, inte bara punkare. Rockmusik, eller musik, hade en helt annan betydelse för ungdomar på 60-70- och tidiga 80 talet än idag tror jag. Visst var det stort när det hände men det gick så fort, vi startade föreningen Rockslaget för att försöka få replokaler och kanske lokala spelningar. Plötsligt hade vi landets största rockfestival och band som Siouxsie and the banshees och Simple Minds på scen. Mycket kom sig av att föreningens ordförande vid denna tid, Kheiwe, var så driven och hade ett sådant kontaktnät, han var också några år äldre än vi småpunkare och lyckades verkligen få alla att dra i samma riktning.
-Hur träffade ni Att Som?
UDL: Att Som såg oss när vi spelade på Fredmans i Malmö och vi blev vänner helt enkelt.
-Vilka var influenserna för tidiga UDL? Första singeln låter rätt depprockig! Lyssnade ni mycket på sån musik?
UDL: Bandet De Anhöringa, som var fröet till Unter Den Linden, hade tydliga Jam influenser. När Unter Den Linden startade var Manchester/Liverpool-scenen det som var hetast. Band som Joy Divison var en stor förebild såklart. Många ville eller behövde vid den här tiden kanske, inte lämna punken bakom sig, men i vart fall komma vidare musikaliskt. Andra fastnade i punkträsket, det ville inte vi göra. Vårt musikintresse började och slutade inte med punken helt enkelt.
-Den första LPn är ju rätt unik i att det var ett samarbete med ett annat band. Hur kom ni på den idén?
UDL: Amalthea (skivbolaget) tyckte väl att de behövde förnya sitt stall, de fastnade för ideń och fick kanske på så vis också 2 fräscha band för priset av ett. Totalt sett var vi nöjda även om ljudet var lite "stumt".
Här kan jag (Jochen) som vid denna ännu inte spelade med bandet men var ett stort fan inflika min reaktion när jag hörde plattan. Jag var besviken, hade sett Unter Den Linden live åtskilliga gånger och tyckte inte alls att plattan visade den styrka och tyngd och det driv bandet hade live. Det är något som genomsyrar alla plattorna, undantaget punksingeln, vi fick helt enkelt inte till det i studio. Det är min uppfattning iallafall.
- Hur kom ni i kontakt med Hans Thunberg som producerade?
UDL: Kommer inte ihåg exakt, antar att det var via det nätverk som de progressiva bolagen ingick i. Han hade precis gjort en platta med Elegi och var tydligen intresserad av att jobba med oss.
- Vad hände efter LPn? Fick ni mycket uppmärksamhet genom den?
UDL: Med våra mått fick plattan mycket uppmärksamhet och recensioner i press. Ansågs allmänt som nyskapande och intressant.
-Fanns det andra band i Sverige under det tidiga 80-talet som ni gillade?
UDL: TT reuter, Garboshock, Vacum etc. Vi lyssnade kanske inte jättemycket på svenska band egentligen vid denna tiden.
- 83 var ni både med på Rockslaget-samlingen, med två suggestiva låtar, men släppte också en singel som var brutal punk. Bytte ni riktning på bandet däromkring?
UDL: Rockslagsplattan var ju egentligen inspelad under 1981-82 medan singeln kom till efter att Liffe, från Att Som, kommit in på gitarr och Jochen på trummor. Christer som spelade synt hade också försvunnit. Det var nog delvis därför soundet ändrades, samt att hardcorepunken var rätt stor då. Vi lyssnade mycket på Discharge, Dead Kennedys, Black Flag och Bad brains men identifierade oss egentligen inte annars med punkscenen vid denna tid. Vi gjorde bara vad som för tillfället föll oss in helt enkelt.
- Den sista LPn, Utom våra liv, har några av de mörkaste texterna i rocklyrik överhuvudtaget tycker jag. Hur såg ni på musikens texter? Var det så ni upplevde verkligheten? Vem skrev texterna?
UDL: Björn skrev de flesta av dessa texter. Avsikten var mest att skriva mångbottnade texter som stod sig över tid och vi ville inte fastna i något speciellt fack. Egentligen var det väl så enkelt att vi alla fyra hade delvis olika musikalisk bakgrund och lyssnade på en stor variation av band som vi hela tiden influerades av.

- Vad hände efter Utom våra liv? Hur kom det sig att bandet splittrades 85?
UDL: Vi spelade ute en hel del, gjorde bla en 3 veckors-turné i landet, delvis tillsammans med Vacum. Vi turnerade med danska Ads (sedemera DAD). Vi spelade i Berlin och Köpenhamn. Vi repade mycket och gjorde flera nya låtar, delvis de som kom med på "Gud skapade....".
Det blev lite för mycket för Ulf, basisten, som var den enda av oss som arbetade heltid då och han lämnade bandet. Han ersattes av Stefan Lindgren som vi norpade från bandet som repade i lokalen jämte oss.
1985 började även sångaren och gitarristen Björn att tröttna, bandet hade därmed ingen egentlig originalmedlem kvar. Vi gjorde våra sista spelningar tillsammans i Karlshamn och Stockholm sommaren 1985. Musikklimatet hade vi denna tiden förändrats betydligt mot bara ett par tre år tidigare. Musikföreningar självdog, så även Rockslaget. Vi hade betydligt svårare att få spelningar och det var väl inte riktigt lika kul längre.
Vi splittrades egentligen inte direkt. Jag (Jochen), och Leif fortsatte repa som Unter Den Linden. Ulf kom tillbaka på bas och därmed var bandet faktiskt nästan intakt. Vi hade ju flera nya låtar på gång och detta mynnade ju så småningom ut i kassetten ”Gud skapade även de löjliga”. Kassetten består både av låtar vi gjorde tillsammans när Björn var med, med hans texter, och låtar skrivna av Leif efter detta.
Vi gjorde nog bara 2 spelningar under denna tiden: en i Karlshamn och en på Stadt Hamburg i Malmö som förband till Cult, eller Southern Death Cult som dom hette då.
Därefter ville Leif tillbaka till Malmö och Ulf och jag blev kvar i Karlshamn. Bandets saga var all, trodde vi i alla fall då. Leif låg på att vi skulle flytta till Malmö och fortsätta men det blev aldrig så.
- Hur mycket outgivet material med UDL finns det? Jag vet t.ex. att ni varit med på en del kassetter genom tiderna.
UDL: Det finns en del tidiga demos med låtar som inte finns utgivna. Det finns en demo inför ”Utom våra liv” med ganska annorlunda versioner mot de på plattan, kanske mer så som de skulle ha låtit egentligen.
Det finns en livinspelning gjord av P3 Rockdepartementet 1984. Det finns en mängd konserter och repor inspelade med varierande ljudkvalitet...
- Vad hände sen? Fortsatte några med musik? Jag läste någonstans att några från UDL var inblandade i bandet Pilleemandjyoonks, stämmer det? Vad var det för något band?
UDL: Vi har väl alla fortsatt med musik i princip hela tiden. Björn och Jochen har spelat tillsammans i bandet Pilleemandjoonks sedan tidigt 90-tal. Leif gör elektronisk musik i Malmö. Ulf har sjungit i körer och jazz och de senaste åren även spelat sax i Pilleemandjoonks.

Vi, Björn-Jochen-Ulf, har tillsammans med resten av Pilleemandjoonks vid ett par-tre tillfällen uppträtt som och spelat Unter Den Lindens låtar.
-Hur kommer det sig att ni återförenats nu och spelar in nytt material?
UDL: För att få lite variation är vi för tillfället Unter Den Linden igen, ett återfall kan vi kalla det som började i och med att vi gjorde en spelning som UDL i Karlshamn förra våren.
Det ledde till att vi också gjort nya Unter Den Linden-låtar vilket vi inte gjort tidigare, UDL har iofs spelat några Pilleemandjoonks-låtar live men det är inte riktigt samma sak. Vi har en lite annan vinkel på det som Unter Den Linden. Därför släpper vi också nu en ny EP.
Vi kommer inte att följa något spår, eller vi är helt ointresserade av spår.
Det blir som vanligt, vi gör vad vi för tillfället känner för och så blir det som det blir.

EP:n som bär titeln "Vi har det bra" och kan beställas via bandet själva, enklast genom denna intressanta butik: https://www.jibo.se/unter-den-linden
Vidare kan vi i den moderna tiden få höra en spelning från K.O.B. i Berlin 1984.



På spotify finns dessutom allt utom "Utom våra liv":

Peter Roos & Jimmy Parmbo

För ca. tio år sedan började det gå rykten om 2 fullängdsskivor som dykt upp från ingenstans. Tydligen hade någon spelat in två hela skivor på 80-talet som var fulla med syntar och tidstypiska arrangemang. Två skivor som gått under de flesta samlares, för att inte tala om allmänhetens, radar. Soloartisten ifråga hette Peter Roos, kom från Malmö och spelade in skivorna "Klimax" och "Forntida nyheter" hemma hos sig på en portastudio. Dessutom spelade han, tillsammans med vännen Jimmy Parmbo, också in en singel. För att få veta mer om detta mystiska projekt har vi talat med både Peter och Jimmy:

Jag skaffade en akustisk gitarr i början av 70-talet och började att plinka på den. En billig nylonsträngad. Sen tränade jag in lite ackord och började att skriva lite texter. På den tiden var det mest på engelska. Jag har aldrig lärt mig noter. Kom ihåg att en kompis och jag tog gitarrlektioner. Han var egentligen inte intresserad utan tog med biltidningar och visade upp nya modeller hela tiden.  Jag längtade mest hem till Deep Purple´s "Fireball" som precis kommit ut då. Sen startade jag band. Vi höll till på Södra skolgatan i Malmö. En gammal skolkamrat som spelade trummor i ett band då tipsade oss om en fastighetsägare som hyrde ut gamla risiga lägenheter till låg hyra. Har för mig att hyran var på strax över en hundralapp i månaden. Ett rivningskvarter som huserade säkert minst 17 band på den tiden. Sedan blev alla vräkta för att det skulle rivas/renoveras och jag var med och startade bandet Kilgore Trout som sedermera blev Att Som. Vi höll på med en singel på Amalthea och var i studion när jag lämnade dem.

Kilgore Trout.

Det var en dröm jag haft i många år: att göra en egen LP-skiva. Idéen kom nog först med ett reportage i tidningen Musikens Makt om Kjell Höglund som hade på egen hand gjort plattor på 70-talet. Där beskrev han hela processen så att säga.

 Kilgore Trout live.

Klimax fick lite uppmärksamhet i radio och en recension vad jag vet. Recensionen var det bästa då jag genom enbart den sålde runt 30 plattor. Klimax trycktes upp i 500 ex och Forntida Nyheter i 370 ex. Att släppa plattorna gick väl bra, men sen att sälja dem och sprida ut allt i stort sett själv med hjälp av vännner var den sidan av det hela som inte var så lyckat. Utan kontakter i branchen var det stentufft. Jag var överallt med plattorna och la reklamlappar i massor av brevlådor. Ärligt talat så sålde de mycket dåligt. Fast 2 gånger betalade jag taxi med Klimaxplatta!

 Reklamblad för "Klimax".

Samtidigt som andra plattan spelade jag in en singel. En jag träffade ett år innan, Jimmy Parmbo, som ville att jag skulle hjälpa honom att göra en singel. Jag gjorde låtarna och spelade instrumenten och han sjöng. Vet inte hur det gick med singeln, men han sålde också den på egen hand med stor möda. Jag har nog bara ett ex. kvar av den nu.

Jimmy Parmbo: Singeln jag var med på släpptes 1984. Jag hade inget band, utan spelade in den med hjälp av Peter Roos. Han spelade alla instrument på singeln och jag sjöng.

Jag har alltid varit intresserad av musik. Det började med Beatles på 60-talet. Jag är ju uppväxt med sån musik. Jag kallar mig allätare när det gäller musiksmak. På 70-talet gillade jag Sweet, Kiss, Black Sabbat, Scorpions och Deep Purple. Men även David Bowie var stor. Under 80-talet gillade jag också Adam & the Ants, Peter Gabriel och Genesis, AC/DC och Uriah Heep.

 Omslaget till Peter Roos och Jimmy Parmbos singel.  

Jag kände Peter och han hade en portastudio. Vi spelade in singeln hemma hos honom. Det var ett stort arbete med att ping-ponga kanalerna så att vi skulle kunna göra allt vi ville göra med de begränsade möjligheterna vi hade. Peter var verkligen till stor hjälp! Vi gjorde en singel för att det var billigare. Egentligen hade jag velat göra en LP. 

 Jimmy någon gång på 70-talet.

Jag fick inte mycket uppmärksamhet för singeln alls. Jag delade ut den till musikaffärer i Malmö som sålde den på kommission. Men det var svårt att nå ut. Jag var inget PR-snille direkt och brydde mig heller inte om att sprida den speciellt mycket.

Mellan 2010 och 2013 hade jag en second hand-affär där jag sålde de ex jag hade kvar av singeln.

1997 spelade jag också in en CD med bl.a. en ny version av "Hur E Det Med Dej", men den gamla versionen är nog bättre. Tidningen Arbetaren skrev faktiskt om CDn och det var väl enda gången som en tidning uppmärksammat min musik.

 

Peter igen: Det var mest den brittiska proggen i början av 70-talet som inspirerade. T.ex Genesis, Van Der Graaf Generator, Pink Floyd, Yes, Gong med mera.  Lite av New Wave kom med senare t.ex Joy Division.

Efter 81 stängde jag in mig i en studiovärld och lyssnade knappt på andra. Jag måste ha missat en hel del men jag hade min egen vision att fullfölja just då. Låter kanske nördigt och kaxigt men så var det. Egotrippad? Förmodligen....

 Det handgjorda omslaget till Peters debut-LP "Klimax".

Klimax var inspelad under en mycket längre period. Runt 1½ år. Medan den andra var avsevärt snabbare inspelad. Ser den andra som mer utåtriktad, spontan med berättarglädje. Rakare, enklare med stumme av gitarr, bas, trummor och sång och färglagt med keyboards här och var. Jag la om till en annan sida av mig där i stora drag.

Musikmässigt är jag nog mest nöjd med Klimax tror jag. Mer experimentell och spännande, men texterna på Forntida Nyheter är nog bland mina bästa. Det var väl fullängdsformatet som jag liksom var uppväxt med mest. Singlar hade väl sin charm men jag ville ge ut en lite större samling av låtar helt enkelt och LP formatet verkade perfekt för mina syften.

Skivorna är originella med egen ton och uttryck. Många misstag, men också flera ställen där jag träffade rätt liksom. Varje album av Klimax är klistrat ihop för hand så det var väl ett hantverk på både insida och utsida så att säga.

Jag spelade aldrig live solo, men gjorde spelningar runt 79-80 i bandet Kilgore Trout. Visserligen var jag på Viktoriateaterns scen 1983, men det var för en inspelning via en radio Malmöhus-buss utanför. Kom med i en tävling som tidningen Arbetet hade om nya lokala band som kunde få en dags gratis studiotid.  Ja, just det, jag hade inget band men kom med som soloartist och hade en svettig halvdag att spela in 3 låtar med alla instrumenten....

Jag spelade gitarr, bas, slagverk och trummaskin, keyboards, hemmagjorda grejor, leksaker, ja, allt möjligt som skapade ljud kort sagt.

 Omslaget till andra LPn "Forntida nyheter".

Efter Forntida Nyheter blev det familj, hus och bil.... ja., mycket förändrades men jag fortsatte att spela in i alla fall fast gav inte ut något med undantag av en CD 1999, som mest är MIDI-ljud överfört på 8 spårs rullbandare mixat med lite analogt.  Har inte spelat in på många år fast jag spelar lite med en kompis. Spelar akustisk gitarr då och då. Jag komponerar lite också men har inte fått tummarna loss med en ny studio. Jag har gott hopp om att det ska bli av.

Mellan 1994 och 2008 sålde jag inte ett enda ex.  Jag försökte hålla koll på min försäljning i en bok och där finns inget mellan de åren. Tyvärr åkte en del i bingen då det var som mörkast och jag gav bort ett 30tal till en second hand store. 2009 blev jag kontaktad av en som var mycket intresserad av 80-talets synthmusik och hade hört talas om Klimax.  Han var visst med i en förening med det huvudsakliga intresset och köpte 10 plattor rakt av. Där började en revival och fler kontaktade mig efter hand. Jag har kollat på Discogs och andra ställen där plattorna ligger ute för ganska stora summor och jag tror att det handlar främst om att de är oerhört sällsynta att få tag i. Av första Lpn har jag kanske ett 30tal eller fler. Den andra möjligtvis 15 eller så.

Det fanns massor av band då också, men de flesta kom inte längre än till en eller två demotejps.  Kassettbandets tid var ju då innan CD:n (bloody bastard) sänkte både kassett och vinyl. Bitter??   äsch, bara en aning... Men jag är trots allt glad att vinylen har kommit tillbaka så starkt. Egentligen är det "totalupplevelsen" som är viktig. Lite brus och knaster är inte dumt ibland....

Och för alla som inte hittat några av skivorna går det utmärkt att kontakta Peter, som har några ex kvar, och köpa dem av honom. Tack vare de båda herrarnas givmildhet finns också Peters båda LPs samt singeln Peter och Jimmy gjorde för nedladdning i MP3-format HÄR.