Stormavdelningen

Stormavdelningen vräkte sig fram som en stridsvagn i det sena 80-talets musikliv. Som ett svenskt Killing Joke blandade de en tematik med avsky för mansideal och amerikansk politik och en svidande samhällskritik i sina texter. Det var tungt, mörkt och rått. Allt tal om ”den nya hårdrocken” som fördes i diverse musiktidningar i början av decenniet, när den nya, mörkare rocken som uppstått ur punkexplosionen skulle döpas skulle lika väl kunna ha handlat om Stormavdelningen.

Bandet började dock redan 1981 och bandet hade, som så många andra under den tiden, sina rötter i punken. Medlemmarna hade varit med i band med namn som Oinks, Skrep, Anti-Rakish och Brutala Bönder. I början av bandets existens var musiken instrumental och experimentell. Bjarne beskriver det som att bandet ännu inte hade hittat sin form. Olika medlemmar kom och gick med åren och det var först med värvningen av sångaren Pär Wickholm 1985 som bandet hittade sin stil. Nu satsades det på tyngre rock och Pär var en lysande sångare.

Dessutom var han djupt involverad i aktivitetshuset Vita Huset som låg i Roslags Näsby i Täby. Vita Huset var en musikförening som fungerade på samma sätt som många av de andra musikföreningshusen som fanns runt omkring i Stockholms förorter. Det mest kända för eftervärlden, som väl blivit en symbol för punkens möjligheter, är Ultrakåken i Haninge, men det kryllade av olika aktiva musikföreningar i hela Sverige under den här tiden. Genom dessa kulturföreningar kunde banden spela, repa eller framkalla fotografier. Vita Huset är ett kapitel för sig, en rivningskåk intill kommunhuset som höll ut några år i slutet av 80-talet. För norrortsborna fanns också Pinkruset i Åkersberga, där Stormavdelningen också gjorde flera spelningar.

Med den nya formen kunde Stormavdelningen slå hårt. De lyssnade och lärde av band som Birthday Party, Joy Division och Killing Joke. Efter att bandet varit en vända och spelat i södra Sverige och Tyskland upplevde de att folk började få upp ögonen för dem. Stormavdelningen började bli ett band att räkna med och spelningarna blev flera.

Från omslaget till första EP:n

Den första skivan med bandet kom 1987, på skivbolaget Studio Otukt som hade flera kopplingar till Vita Huset. De som drev bolaget var involverade i verksamheten och gav ut skivor med flera av de band som spelade där. Debutskivan, som blev en EP med fyra låtar, där bandet förkortat sitt namn till Stormavd. är en ångvält som kör över lyssnaren genom högtalarna. Liknelserna med Killing Joke är svåra att undkomma, men Stormavdelningen tar modellen och anpassar den till sitt eget uttryck.

Framförallt är det rytmen och tyngden som skapar känslan i musiken. Texterna behandlar fenomen som det amerikanska machoidealet och hur det påverkar krigsföringen, något som aldrig tycks bli inaktuellt. I ”Cirkus kax” är människan en förlorare redan innan den börjat. Samhället har helt enkelt inte plats för dig. Tendensen är deprimerande och stenhårt smutsigt, något som går igenom hela bandets produktion.

Från textbladet till första EP:n

Bandet fortsatte att plöja sig igenom framförallt Stockholms musikliv. Bjarne menar att konkurrensen mellan banden i samma liga kunde vara hård. Det gavs ut mycket skivor och det fanns en publik, men utrymmet räckte inte alltid till. Stormavdelningen fick en hel del publicitet, både i radio och tidningar.

Det fanns vid slutet av 80-talet en rad band som också valde den tyngre, mörkare skolan. Band som Gregor Samsa, Man Klan, Dansdepartementet. Band som slog hårt från skuggorna, men aldrig lämnade något större avtryck på det svenska musiklivet, annat än i de människor som hittade dem och tog dem till sitt hjärta. Stormavdelningen stack ut från dessa lokomotivband genom sin närhet till punken, sina udda texter och ett riktigt bra sound. 1990 var det dags för det andra och sista vinylsläppet.

Det blev en singel, på samma bolag, med A-sidan ”Fleischwagen” som skulle kunna vara den mörka hårda rockens ”Autobahn”. Där resan genom Tyskland blir kort och snabb men smärtsam. Soundet är lite mer luftigt än på debuten, en riktning som bandet riktade in sig på mer och mer allt eftersom 90-talet pågick.

Stormavdelningen började känna att det gick bra. Allt eftersom åttiotalet gick mot sitt slut började också nya influenser hitta in, såsom Ministry och Young Gods. Allt rullade på med bandet och de bestämde sig för att satsa fullt ut. Bandet bytte namn och började med texter på engelska istället. Men försökte gav inte vad medlemmarna hade hoppats på, trots experimenterade med ett nytt sound med mycket samplers.

Live på Debaser 2013. Foto: Torndahl.

Kring 1992 gav Stormavdelningen sin sista spelning och kort därefter rann bandets verksamhet ut i sanden. Det var andra saker som krävde uppmärksamhet för alla medlemmarna. Livet gick vidare, som det gör för de flesta, och arbete och familjeliv tog all tid. Det var många som frågade varför bandet lagt av genom åren och hela bandet kände att det aldrig blev något ordentligt avslut. Knappt någon av medlemmarna fortsatte dock att spela överhuvudtaget och hade knappt rört instrumenten, förrän en dag för 5 år sedan.

Live på Debaser 2013. Foto: Torndahl.

Men så, 2013 skulle Brända Barn spela på Debaser i Stockholm. Pär kontaktade Brodde i Brända Barn och frågade om Stormavdelningen kunde öppna för dem. Det gick fint och bandet fick repa in sig på det gamla materialet. Efter 20 år så var det dags igen. Stormavdelningen var tillbaka och gjorde en bejublad spelning. Nytt material är på gång. En ny låt, ”Marianergraven”, är på väg att spelas in och Stormavdelningen hoppas på fler spelningar och ännu mer nya låtar. Stridsvagnen rullar vidare.

Lyckligtvis finns det rester av Stormavdelningens avtryck också i den digitala eran. På Spotify finns deras första EP samt två spår från två samlingar.